Livet.
Det har stått stilla här rätt länge nu.
Det har det dock inte gjort hemma hos oss så jag har inte haft så mycket energi till att skriva. Men nu tänkte jag att det var dags för en liten uppdatering.
Jag började plugga i januari, journalistik med samhällsstudier på Södertörns Högskola. Det är roligt även om första veckan var ångestladdad med pluggstress och väldigt lite vaken tid med Willem. Men nu börjar både han och jag att komma in i det. Han får hänga med sin pappa 3 dagar i veckan som är föräldraledig då och resten av tiden är han med mig. Det är inte så lätt att få in allt plugg som krävs för heltidsstudier på 3 dagar eftersom jag oftast har föreläsning eller semniarium då också. Tack o lov för fina familjen som ställer upp och barnvaktar ibland och så försöker jag att plugga varje kväll när han har somnat. Det funkar men jag känner att det kommer att bli en rätt tuff vår. Det visste jag innan men gjorde valet att det får vara värt det för att kunna vänta med förskolan till augusti.
Willem har lärt sig massa nya tricks sen sist och det blir en lång lista om jag ska skriva allt. Men han springer omkring och har börjat säga fler ord. Favoritordet är "där" och då vill han att jag ska berätta vad det är som är "där". Jag får gärna berätta vad samma sak är ca 27 ggr på raken. Vi har inte riktigt samma uppfattning om hur givande den konversationen är kan jag säga. Det roligaste är att han fattar hur saker hänger ihop och att jag kan leka mer tillsammans med honom nu. Dessutom har han lärt sig rörelserna till fler sånger och kan peka ut många kroppsdelar. Bland det mysigaste är när han hämtar en bok och sätter sig i knäet för att han vill att jag ska läsa. Sen byter han bok när han är klar med den första. Många av hans böcker innehåller sånger och när han snurrar på handen betyder det att jag ska sjunga. Han har med andra ord inte tröttnat på min tondöva stämma än...
Han sover bara i min säng nuförtiden och det funkar bra. Han hade en period för ett litet tag sen utan nya tänder/förkylning/annan jobbig grej och då vaknade han bara någon gång per natt. Nu är vi dock tillbaka i host- och snorträsket vilket stör nattsömnen en del. Oftast väcker han mig på morgonen genom att sparka mig, gärna i magen eller i halsen. Men en morgon i förra veckan (ja, jag lever fortfarande på det) så väckte han mig med en puss på munnen. Rätt mysigt om jag säger så.
Ett litet inlägg blev det i alla fall, jag vet inte när nästa kommer. Livet rullar på och vi har helt enkelt gått in i en ny fas av det. En fas där mer ska få plats på samma mängd tid (puh).
Men vi mår bra och har det fint, jättefint faktiskt!
