Willem och Jag

En blogg om livet som singelmamma till världens vackraste vilde.

Det råder sömnanarki i Willemland.

Kategori: Sömn

Sedan ett par veckor tillbaka är reglerna för dagssömnen högst oklara. Eller rättare sagt, de finns väl där men efterlevs inte för fem öre.

Willem har gått ifrån att vara som en klocka när det gäller tiderna för hans sovstunder på dagarna till en liten pojke som inte vet vad han vill. Det känns som att vi befinner oss på gränsen till att ett sovpass per dag ska räcka men att vi inte riktigt är där än. Oftast blir det ändå så att han bara sover en gång men det varierar från dag till dag om det sker innan eller efter lunch. Resultatet blir en trött unge och att tålamodet hos mamman prövas ordentligt. Jag ser ju att han är trött långt innan han somnar men han vägrar att nattas om han inte själv är med på det. Tidigare har det tagit ca 5 min att få honom att somna men nu kan vi hålla på i en halvtimme. Det blir en väldigt lång halvtimme för han är så arg och ledsen under tiden. Ingenting fungerar, varken att vaggas i famnen, klappas på i spjälsängen eller att ligga tillsammans med mig i min säng. Jag har till och med provat att lägga honom i spjälsängen och gå ut men det resulterade bara i en ännu mer ledsen bebis så efter 30 sek gick jag in igen.

Jag är väldigt ovan vid att han gråter länge och det är otroligt frustrerande när han inte vill någonting. För det vore ju en sak om han bara var för pigg för att sova för då kunde vi ju leka en stund och sen försöka igen. Men han vill inte leka, inte dricka vatten, inte lyssna på musik, inte sitta i famnen och framförallt inte sova.

Jaja, det är väl en sån där jäkla fas som allt annat så det går väl över tillslut.

Det positiva är i alla fall att nattsömnen fungerar bätte än på länge. Nu vaknar han endast någon gång på förkvällen och sen är det dags igen vid kl 23-00 och då han får komma över till min säng. Mellan kl 02-05 vaknar han igen och vill ha välling och sen är det morgon mellan kl 06.30-07.30.

Den lilla detaljen att han återigen vill äta på natten känns ju givetvis sådär. Men han somnar inte om förrens han får välling så det är bara att gå upp och fixa käk. Jag ammade på natten på tills att han var drygt 8 mån för då slutade han självmant att äta nattetid. Men nu när han plöstligt vill äta på natten igen finns det ju ingen mjök kvar (tyvärr för det var så mycket enklare att bara langa fram tutten) så därför får vällingflaskan göra jobbet. Fast jag föredrar ändå ett lite längre uppvak än många korta och fortfarande hoppas jag att han på något mirakulöst sätt ska börja sova hela nätter när 1-årsdagen kommer... Hoppet är ju som bekant det sista som överger människan och om det nu inte blir bättre då får jag väl sikta in mig på hans tonårsperiod istället. För då måste han väl ändå vilja sova typ dygnet runt om alla andra tonåringar?!

Bloglovin

Kategori: Sömn

Det bästa jag vet!

Kategori: Sömn

Det är när Willem vaknar på natten och inte vill somna om. Det händer inte så ofta numera, men inatt hedrade han sin mamma ordentligt på detta sätt. En extra bonus är det när han vaknar precis när jag har somnat in för natten. Då är jag som lyckligast. När han kör upp sina små fingrar långt i mina näsborrar, raspar mitt tandkött med sina naglar och drar mig i håret, det är så fantastiskt fint. Jag kan inte med ord beskriva den kärlek jag känner för honom när han snurrar och vrider på sig samtidigt som han sparkar mig i magen. Det är så vackert när hans högst tillfälliga pigghet övergår i gråt för att han är så trött men av någon anledningen inte kan slappna av och somna om. Jag blir alldeles varm i hjärtat när han ligger tyst och stilla i en minut och får mig att tro att han äntligen har somnat, bara för att plötsligt sprattla till igen och börja om ifrån början. Den eufori jag kan känner när jag halvt medvetslös nynnar "Sov du lilla videung" på repeat är helt magisk. Och när jag tillslut stapplar upp med en ledsen bebis på höften och gör välling med en hand, samtidigt som jag konstaterar att jag bara hade diskat en flaska och jag därför kommer att få göra rent den andra på samma jobbiga sätt imorgon bitti, då känner jag verkligen att jag får plocka russinen ur den här föräldraskapskakan. Att han sen ändå inte somnar om trots välling och ny blöja får mig att jag vilja skratta högt av glädje.
 
Tack Willem för de där mycket långa 68 minuterna som vi fick dela inatt. Jag älskar dig!  
 

Allt annat än en sleeping beauty.

Kategori: Sömn

Alltså, jag är så trött (!) på dessa skräpnätter som fyller mitt liv sedan Willem kom.
Så nu måste jag skriva av mig lite och förhoppningsvis är det kanske någon av er som läser som kan ge mig lite tips och trix gällande detta.  
 
Självklart förstår jag att en liten nyfödd bebis inte kan skilja på natt och dag och att det därför blir lite rörigt. Självklart förstår jag att även lite större bebisar behöver äta på natten och att man därför får vakna några gånger. Självklart förstår jag att utvecklingsfaser, tandsprickningar och förkylningar kan göra nätterna lite jobbigare än vanligt.
 
Men come on!
 
Nu är Willem strax 10 månader och han aldrig sovit en hel natt. Hans rekord på antal sovda timmar i sträck är ca 5 stycken. Och det hör inte till vanligheterna ska jag säga. Han äter inte på natten längre och har haft fasta rutiner ( + - någon halvtimme) för mat och dagssömn i några månader nu. Vi är ute och leker i parken varje dag och jag tycker att jag för det mesta stimulerar honom lagom mycket. Han äter bra med mat under dagen. Vi har en fast nattningsrutin som består av bad, pyjamas, tandborstning, välling och samma vaggvisa.
 
Men likförbannat så funkar inte nattsömnen så bra, av någon anledning. Tidigare vaknade han ju typ en gång i timmen på förkvällen så att jag var tvungen att natta om honom. Sen sov han i lite längre intervaller senare på natten men jag blev fortfarande väckt minst 2-3 ggr efter att jag gått och lagt mig. Däremot har han aldrig varit svårnattad, varken på dagen, på kvällen eller under nattens omnattningar. Det tar för det mesta inte längre än 5-10 minuter för honom att somna vilket givetvis är ett plus.
 
Nu har han den senaste veckan slutat vakna på förkvällen vilket innebär att jag får ca 3 timmar helt på egen hand innan jag ska gå och lägga mig. Det är skönt! Och nödvändigt eftersom det är då jag plockar undan, fixar disken, lagar och äter middag, samt varvar ner lite framför teven.
 
Men istället vaknar han på natten och det tar sisodär en timme innan han somnar om. Och det är inte lika skönt kan jag lova! (Även om jag tror att jag föredrar en vaken timme per natt istället för många korta uppvak eftersom min sömn blir ännu mera upphackad av dem.)  
 
Den senaste veckan har hans nätter sett ut såhär:
kl 19.30 Somnar.
Mellan kl 23-01 vaknar en gång men somnar genast om.
Mellan kl 01-03 vaknar en gång och är vaken i ca 1 timme. (Ett par nätter har han, pga ren desperation ifrån min sida, han fått välling här men det hjälper honom ändå inte att somna om.) 
ca kl 06.00 vaknar och får välling. Somnar för det mesta om.
Mellan kl 07-08 vaknar och vi går upp.
 
I natt frångick han dock detta schema och sov mellan kl 19.30 - 00.00. Då vaknande han och hade party till strax efter kl 01.00. Sen vaknade han kl 03.00 och var vaken en stund, kl 06.00 och var vaken till ca kl 07. och sov slutligen till kl 08.30.
 
Han sover fortfarande 2 ggr på dagen, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Varje pass är ungefär mellan 30 min - 1.5 timme långa så det varierar ju lite hur mycket sömn han får på dagen. När han vaknar på natten stannar vi alltid kvar i sovrummet där det är tyst och mörkt. Tydligen ska det vara så "tråkigt" som möjligt att vara uppe på natten, enligt alla experter.
 
Min något desperata undran är nu om det här är normalt? Att ens unge inte sover ordentligt på nätterna vill säga. För efter vad jag läser och hör så kryllar det av små bebisar som lydigt sover nätterna igenom. Eller hur ligger det till?
 
Jag skulle verkligen behöva lite råd kring hur jag kan få Willem att sova hela nätterna. Om  jag kan ens kan göra något för att det ska hända? Eller är det så att jag helt enkelt får gilla läget och stå ut? Efter 10 månader av att aldrig få sova längre än några timmar i sträck är jag så trött. Jag får hjälp ibland av min mamma så att jag får en ordentlig sovmorgon och det har hänt att hon sover med honom i sovrummet och jag på soffan. Men det räcker liksom inte riktigt längre. Jag behöver mer kontinuerlig bra sömn helt enkelt.
 
Jag vill inte köra någon 5-minutersmetod, eller liknande som går ut på att ungen ska "lära sig att trösta sig själv". För jag tror helt enkelt inte på dessa och vill ge Willem den närhet han vill ha när han är ledsen. Men kanske finns det några andra knep att ta till?
 
Om inte annat skulle det vara skönt att få en hint om när detta går över av sig själv. Ungefär när börjar barn att sova hela nätterna? Alltså, såna barn som är som Willem och inte gör det från typ start.
 
  
 
 
 
 
 
 
 

Sov du lilla videung...

Kategori: Sömn

Ni vet när bilens bensinmätare är nere på rött och det är dags att tanka helst igår?
Där är jag nu, fast vi pratar sömn istället för bensin. Willem har blivit superförkyld (stackars bebis) och inatt var ingen bra natt om jag säger så. När man inte har några reserver kvar att ta av räcker det med ett par nätter som är extra jobbiga för att det ska få en att förvandlas till en zombie.
Jag intalar mig själv att det hjälper om jag sover på dagen tillsammans med honom och ignorerar därmed att sommaren lyser med sin sol utanför fönstret.  

"Kom ihåg att passa på att sova när bebisen sover..."

Kategori: Sömn

När man ska få eller precis har fått bebis får man ofta många råd av olika människor. Ett av dem som garanterat kommer fler än en gång är rådet om att passa på att sova på dagen när bebisen sover.
Konstigt nog är det svårare än vad man kan tro att göra det.

Jag har hela tiden haft svårt att sova tillsammans med Willem på dagen.
Dels så sover han oftast i vagnen, antingen på promenad eller på balkongen och då är det ju svårt för mig att sova samtidigt. Dessutom så måste stunden när bebisen inte behöver uppmärksamhet tas tillvara på för toabesök, matintag och att ringa det där viktiga samtalet. Eller så är vi helt enkelt inte hemma när John Blund kommer för att hälsa på. 

Men när jag var som mest slut pga att han inte sov på natten fixade jag inte att lägga mig på dagen pga att han alltid vaknade precis när jag hade somnat. Det slog liksom aldrig fel och då blev jag arg på honom. Inte så att jag gav uttryck för det på något sätt (mer än kanske en och annan svordom) men jag blev otroligt frustrerad över att inte få vila ifred.
Då var det lättare att bara vara vaken istället och räkna ner timmarna till den sovmorgon jag snart skulle få av en vänlig själ.

Trots att detta är min erfarenhet har jag likförbannat gett det här rådet till andra nyblivna föräldrar. (Efter att jag själv blev mamma alltså.) Inte så smart kan man tycka så nu när jag reflekterar över det lovar jag mig själv att inte göra så mer. Däremot ska jag erbjuda mig att gå på promenad eller passa bebisen i vardagsrummet en stund så föräldern i fråga får sova ostört.

Hursomhelst, idag passade jag faktiskt på att sova med Willem och det var väldigt mysigt.
Det blev en powernap på 20 min men det räckte bra idag.


Visst är vi ganska lika när vi är vyvakna?


Efter sömn kommer mys.

En anledning att fira!

Kategori: Sömn

Inatt slog nämligen Willem nytt sömnrekord, på det bra sättet. Förutom ett par gnyn som jag vaknade till av så sov han från kl 23 till kl 03.50. Japp gott folk, ni läste rätt! Den här mamman fick sova typ 5 timmar i sträck vilket inte har hänt sen... ja jag minns helt enkelt inte när det var men antagligen innan jag blev gravid. 
Behöver jag tillägga att jag var löjligt tacksam för detta när jag vaknade?

Och under dagen har bebisen fortsatt att leverera och därmed samlat på sig feta pluspoäng. (hm, jag undrar inför vaddå?) Hursomhelst, i förmiddags när han skulle sova sin lilla lur hade vi en sån otroligt mysig stund innan. Han låg alldeles stilla och tittade rakt in i mina ögon och jag låg tyst och tittade tillbaka. Ibland så log han till, ett snett litet leende som om vi hade världens hemlis tillsammans. Han vill gärna hålla en hand någonstans i mitt ansikte när han ska sova, ibland är det i munnen eller på näsan men just idag var det på kinden. Jag vet inte om ni någon gång har varit med om att en sån liten människa tar på ert ansikte, men det är en alldeles egen upplevelse. Han liksom kände sig fram helt mjukt med sina små mjuka händer = MYS!
Fan vad jag älskar den där ungen!  



Willem läser sin egen typ av morgontidning. (och nej, trots att han är ett geni har han inte lärt sig att gå på pottan än. Han bara sitter på en så kallad "Bumbostol".)


Hej, jag heter Willem och jag är en kerub.

Ett litet förtydligande.

Kategori: Sömn

Jag skulle bara vilja göra ett litet förtydligande gällande det här med att bebisen sover i sin egen säng. Självklart gör man precis som man vill där och jag vet många bebisar som har trivts bäst med att sova i vagga/spjälsäng. Poängen med inlägget var bara att berätta hur jag gör och har gjort, jag vill inte lägga någon värdering i hur andra väljer att göra. Alla föräldrar känner sina egna barn bäst och gör det som är bäst för just det barnet och en själv. Jag märker ju dessutom att både jag och Willem sover bättre ensamma så kanske hade jag sluppit några jobbiga nätter om jag hade vågat/velat/varit mogen för att prova tidigare. Eller så beror det kanske på att han under de första två månaderna hade ett extra stort behov av att vara nära. Eller så var det jag som hade det.
Jag vet inte varför det var en sån stor grej för mig att lägga honom i spjälsängen, kanske är det för att det bara är han och jag.
Hursomhelst, jag kände när jag läste igenom mitt förra inlägg att det lät väldigt mycket "mitt sätt är bäst" vilket inte alls var meningen:-)
/E

Det här med att sova i egen säng.

Kategori: Sömn

(Jag ber om ursäkt för avsaknaden av styckeindelning, hur jag en försöker verkar det inte bli några såna.)
Om det är något ämne som verkligen engagerar och som man kan prata länge om när man har barn så är det sömn. Oavsett om det är bristen av den eller det faktum att ungen faktiskt sover som är rubriken på diskussionen så vet man att de flesta föräldrar har något att säga.

En het underrubrik inom ämnet är det här med att sova i egen säng. Ska bebisen göra det och i så fall från vilken ålder? Ska sängen stå i förälderns/föräldrarnas sovrum eller ska bebisen ha eget rum? Ska man använda sig av olika sömnmetoder för att få bebisen att förstå att det är den egna sängen som gäller? Och framförallt, är jag en lite bättre mamma om min unge somnar helt på egen hand och sover hela natten igenom i den egna sängen? (Självklart för matpauser så länge bebisen är så liten att han behöver äta på natten.)
Redan innan Willem föddes tror jag att det var självklart för mig att han skulle sova i min säng. Jag ville ha honom nära helt enkelt. Första natten på BB provade vi att lägga honom i den där plastbaljan för barnmorskan sa att det var bra om han sov där eftersom vår säng var ganska liten. Men han började gråta på en gång och mitt mammahjärta sa till direkt så det blev att han sov i vår säng. Det har han fortsatt med för både han och jag är riktiga närhetsjunkies. De första månaderna sov han bara i famnen, så fort man la ner honom vaknade han. Det var till och med så att han under period sov ovanpå mig på natten. Jag bullade upp mina armar med kuddar och sen låg han på min mage och sov. Själv låg jag och sov som en planka, inte helt bekvämt men det funkade.
Min BVC-sköterska var så himla bra i det där! Hon sa bara rätt och slätt att det var självklart att han ville vara nära, han hade ju legat inuti mig hur länge som helst. Så hon tyckte att jag skulle ge honom det han ville ha. Nu hade ju jag haft honom hos mig även om hon hade sagt att det var nyttigt för honom att ligga själv i sin säng. Men det var skönt att få bekfräftat av ett proffs att jag tänkte rätt.
Sen runt 3 månader kom en härlig period när Willem vaknade en gång i timmen på natten för att äta. Jag frågade på BVC vad jag skulle göra för det var rätt knäckande efter några veckor. Jag fick rådet att ge lite ersättning på kvällen när jag skulle sova för han var kanske inte helt mätt. Det provade jag men tyvärr hjälpte det inte. (I alla fall inte på en gång men jag har fortsatt att ge det ändå för han hade planat lite i viktuppgången.) När han blev 4 månader och det här hade hållit på ett tag började jag lägga honom i sin spjälsäng när jag hade matat honom och själv skulle sova. Jag behövde helt enkelt få sova ensam i min säng och kunna slappna av ordentligt. Sedan när han vaknade för mat 1-2 timmar senare flyttade jag över honom till min säng.
En av anledningarna till varför jag inte ville lägga honom i spjälsängen innan var att jag inte stod ut med att han skulle ligga ensam och sova. Det kändes så sorgligt på något sätt (ja jag är lite känslig märker jag.) Men så kom jag på att han sover ju ensam i vagnen och trivs med det. Jag hade faktiskt inte tänkt på det innan men när jag insåg det kändes det okej att testa spjälsängen också.
Nu sover han i sin spjälsäng fram till ca 5-6 på morgonen då jag flyttar över honom till min säng. Han har slutat vakna en gång i timmen utan vaknar var 3-4e timme. (Ibland varannan och det har hänt att han sover 4.5 timmar.) Jag vet inte vad som har med vad att göra men just nu funkar det att göra så. En sak är väldigt säker i alla fall. När det kommer perioder då Willem vill sova hos mig i min säng kommer han självklart att få göra det. Jag tror att han blir trygg av att veta att han alltid kan få närhet av mig. Och jag förstår inte hetsen att ungar som inte vill ändå ska sova i sina egna sängar. Tiden går så fort och vips är de ändå så stora att de inte vill krypa ner hos mamma.
Oavsett hur man gör ska man lyssna på sin bebis och följa sitt föräldrahjärta. Alla är olika så självklart funkar olika saker. Och jag tror att man måste komma ihåg att under det första året utvecklas bebisen så sjukt mycket vilket innebär att det som gäller idag kanske inte alls gäller imorgon. Så man får följa bebisen och kanske räkna med att man inte kommer att sova asmycket det första året. Jag har varit noga med att be om hjälp så att jag har fått lite sovmorgon ibland och då känns allt mycket bättre.
/E

Vågar man hoppas på att nätterna blir bättre?

Kategori: Sömn

Igår la jag ju upp ett inlägg om hur glad Willem gör mig på morgonen. Så är det ju men nätterna har varit hur jobbiga som helst under en ganska lång period. Han har på riktigt vaknat en gång i timmen och ätit vilket givetvis har gjort att jag inte har fått så mycket sömn. Och hur mycket man än älskar sin unge så blir man ju lite trött på den där bebisen när man aldrig får sova.
Men nu så verkar det som att det har blivit bättre, (peppar, peppar.)  Den senaste veckan har han bara vaknat typ var tredje timme och inatt hände det mest fantastiska på länge. Han åt kl 23 och sedan åt han inte förens kl 03.40. Sen var det dags igen kl 06.15 och så vaknade han på riktigt kl 07.30. Dessutom var min mamma här och tog honom då när han vaknade så jag fick sova i två timmar till. Jag kände mig som en ny människa när jag vaknade! Tänk så lite det behövs för att man ska komma tillbaka lite som människa. Nu har Willem sovit sen kl 20 så vi får se när han vaknar och vill äta nästa gång.
/E