Willem och Jag

Sedan ett par veckor tillbaka är reglerna för dagssömnen högst oklara. Eller rättare sagt, de finns väl där men efterlevs inte för fem öre.

Willem har gått ifrån att vara som en klocka när det gäller tiderna för hans sovstunder på dagarna till en liten pojke som inte vet vad han vill. Det känns som att vi befinner oss på gränsen till att ett sovpass per dag ska räcka men att vi inte riktigt är där än. Oftast blir det ändå så att han bara sover en gång men det varierar från dag till dag om det sker innan eller efter lunch. Resultatet blir en trött unge och att tålamodet hos mamman prövas ordentligt. Jag ser ju att han är trött långt innan han somnar men han vägrar att nattas om han inte själv är med på det. Tidigare har det tagit ca 5 min att få honom att somna men nu kan vi hålla på i en halvtimme. Det blir en väldigt lång halvtimme för han är så arg och ledsen under tiden. Ingenting fungerar, varken att vaggas i famnen, klappas på i spjälsängen eller att ligga tillsammans med mig i min säng. Jag har till och med provat att lägga honom i spjälsängen och gå ut men det resulterade bara i en ännu mer ledsen bebis så efter 30 sek gick jag in igen.

Jag är väldigt ovan vid att han gråter länge och det är otroligt frustrerande när han inte vill någonting. För det vore ju en sak om han bara var för pigg för att sova för då kunde vi ju leka en stund och sen försöka igen. Men han vill inte leka, inte dricka vatten, inte lyssna på musik, inte sitta i famnen och framförallt inte sova.

Jaja, det är väl en sån där jäkla fas som allt annat så det går väl över tillslut.

Det positiva är i alla fall att nattsömnen fungerar bätte än på länge. Nu vaknar han endast någon gång på förkvällen och sen är det dags igen vid kl 23-00 och då han får komma över till min säng. Mellan kl 02-05 vaknar han igen och vill ha välling och sen är det morgon mellan kl 06.30-07.30.

Den lilla detaljen att han återigen vill äta på natten känns ju givetvis sådär. Men han somnar inte om förrens han får välling så det är bara att gå upp och fixa käk. Jag ammade på natten på tills att han var drygt 8 mån för då slutade han självmant att äta nattetid. Men nu när han plöstligt vill äta på natten igen finns det ju ingen mjök kvar (tyvärr för det var så mycket enklare att bara langa fram tutten) så därför får vällingflaskan göra jobbet. Fast jag föredrar ändå ett lite längre uppvak än många korta och fortfarande hoppas jag att han på något mirakulöst sätt ska börja sova hela nätter när 1-årsdagen kommer... Hoppet är ju som bekant det sista som överger människan och om det nu inte blir bättre då får jag väl sikta in mig på hans tonårsperiod istället. För då måste han väl ändå vilja sova typ dygnet runt om alla andra tonåringar?!