Willem och Jag

Otroligt dålig uppdatering på den här bloggen just nu, jag vet. Men det har varit så himla mycket och energin har inte riktigt räckt till. Men det har hänt en hel del sen sist!

 

Förrförra lördagen hade jag kalas för Willem, man fyller ju trots allt bara 1 år en gång.

Tack vare hjälp av bästa Ammi kunde jag bjuda på hembakade godsaker till skillnad mot köpefikat det hade blivit utan henne. (Inget ont om köpefika men hembakat är ju himla roligt.) Fina familjen hjälpte till att styra upp det hela så det blev ett väldigt fint och lyckat kalas. Vad skulle jag göra utan er?! Tack till alla som kom och firade och tack för alla helt galet härliga presenter. Min bror Lukas fotade under kalaset så jag ska se till att lägga upp lite bilder sen. 

 

Dagen efter kalaset slog kräksjukan till här hemma och det var jag som drabbades hårdast. Willems pappa fick därför äran att att ta ut de första VAB-dagarna och barnet fick även premiärsova hemma hos honom. Det gick bra, både för dem och för mig som tack vare illamåendet glömde bort att ha separationsångest.

 

Sen var vi friska i några dagar för att därefter äntra förkylningsfasen. Den här gången är det Willem som är sjuk och det är synd om honom. Helt galet hur mycket slem som kan få plats i en sån där liten hals. Eller rättare sagt inte få plats eftersom han tillslut kräktes upp lite av det. Idag mår han dock lite bättre så jag hoppas på att det fortsätter att utveckla sig åt det hållet.

 

När vi ändå snackar utveckling kan jag ju passa på att skryta lite om hans senaste färdigheter. Han börjar snacka mer och mer, faktiskt på riktigt. Han pekar på saker och säger "där" och han härmar mina ord. Om jag säger macka så säger han typ "kacka". Han fick en docka av sin mormor i födelsedagspresent som vi har döpt till Harry och den leker han gärna med. Han sätter honom på gunghästen och gungar, han pussar och klappar honom och ibland kastar han honom i golvet. Willem har även börjat lära sig olika kroppsdelar och pekar ut magen och näsan, både på mig, sig själv och Harry.

 

Att åka pulka är sjukt roligt och han sitter där och skrattar och viftar med armarna. Himla praktiskt att han gillar det eftersom det är en pärs att ta sig fram med barnvagn i all snö. Så vi tar pulkan till affären istället, mysigt.

Häromdagen hade vi besök av Felicia, hennes son Lee som är 16 månader och hunden Elsa. Vi åkte pulka och åt pannkakor till lunch och det var härligt och lite kaosigt, precis som det ska vara med två småbarn.

 

Just det, vi var hos ögonläkaren också. Och den här gången kom jag ihåg tiden, seger! Vi skulle ju dit för att kolla upp hans skelögdhet och det visade sig vara falskt alarm. Ögonläkaren förklarade att det är hans utseende som gör att han ser skelögd ut. Eh...okej?! Jag skrattade gott åt det och lite av lättnad för det är rätt skönt att slippa tänka på det.

 

I tisdags var det julavslutning på Öppna Förskolan. Vi fick jultårta och fröknarna fick varsin korg med godsaker och en gruppbild på alla barn och föräldrar. Några försvinner ju till riktiga förskolan i januari så det var lite sentimentalt eftersom vi har varit typ samma gäng som har hängt där tillsammans under hösten. Det är uppehåll ända fram till 15e januari så vi föräldrar tittade lite stressat på varandra och undrade vad tusan vi ska hitta nu i drygt en månad. Men det kanske blir lite häng hemma hos någon eller i parken istället.

 

Annars så har jag börjat längta efter julen en hel del. Det slog mig att en av sakerna som kommer med att få barn är att jag nu får skapa egna jultraditioner för honom. Väldigt mysigt och även om han inte riktigt är med i matchen än så tror jag nog att han också tycker det. Han gillar ju ljus och musik i alla fall och det är ju i alla fall en bra start!

 

 

 

 

 

 

.