Willem och Jag

Egentligen vill jag skriva att Willem numera kan gå. Men å andra sidan vill jag inte vara den där mamma som tar varje litet halmstrå och blåser upp det till världens grej. (Fast det låter ju onekligen som mig hehe.) I ärlighetens namn kan han inte promenera omkring riktigt än, i alla fall inte utan att hålla i sig litegrann. Men han kan släppa taget och ta ett steg. Om det steget leder fram till något annat att gripa tag i så går det för det mesta bra. Annars sätter han sig ner om han inte hinner ramla först förstås.

Det är ett väldigt litet steg han tar men icke desto mindre är det ett steg. Så himlans häftigt!

Däremot kan jag verkligen skriva att han numera kan stå helt själv. Inte bara när jag släpper hans hand utan även när han gör det på eget initiativ. Min lilla myra som faktiskt inte är så liten längre.