Saknar.
Kategori: Tankar och Känslor
Hela veckan har jag sett fram emot den dos av egentid som jag får ikväll i och med att Willem ska sova hos sin pappa. Tänk vad skönt att få njuta av lugnet i en tyst lägenhet och få en god (hel) natts sömn utan att bli sparkad på i sängen. Dessutom sovmorgon imorgon och hela dagen på mig att städa och kanske träffa en kompis för en fika. Lyx! Först tänkte jag hitta på något kul ikväll, det är ju trots allt lördag. Men så insåg jag att vila är vad jag behöver. Att titta lite på tv och äta godis typ. Somna tidigt, sova länge.
I eftermiddags kom hans pappa för att hämta honom. Jag inledde med att gnälla för att han inte var tillräckligt glad över att se Willem. Att han inte kramades tllräckligt mycket, inte tillräckligt länge. Som tur var insåg jag att det inte var hans brist på entusiasm som var problemet och kunde be om ursäkt (för självklart fanns den och lyckan över att se Willem där!) Problemet var den där jäkla separationsångesten som kickade in hos mig. Vi satt och snackade ett tag och när det blev dags att gå var det jag som klädde på Willem. Under tiden berättade jag för hans pappa hur man ska klä på och visade hur vantarna måste sitta för att det inte ska dra in kall luft. Som om han aldrig har klätt på honom förut eller inte kan tänka logiskt. Jag vet ju att de har det bra tillsammans och att Willem blir jättefint omhändertagen. Men ändå sätter kontrollbehovet in, kanske som ett sätt för mig att ”hantera” det jobbiga i att skiljas ifrån min unge.
Willem vinkade glatt till mig när de gick. Jag log och vinkade tillbaka och sa att de skulle ha det så mysigt och att vi ses imorgon. Nu sitter jag i min lugna och tysta lägenhet men det känns inte så härligt utan mest sorgset. Det viktigaste fattas ju här hemma. Det här är första gången som jag är ifrån Willem utan anledning. Eller, det finns ju en anledning och det är att han från och med nu ska sova sin pappa varannan lördag. (Vilket naturligtvis är bra för oss alla tre men framförallt för Willem.) Men ikväll är det ingen fest, bio eller middag som gör att det känns skönt för mig att vara barnledig. Som gör att jag kan känna hur välbehövligt det är att inte behöva ta hand om Willem en stund. Ikväll är det bara jag, lugnet och värken i mammahjärtat.
Och den förbannade tystnaden såklart.
