Willem och Jag

Lördagen den 19e november 2011 var en stor och viktig dag.

Det var inte bara den första av två dagars gesällprov för frisörer som min kompis Lisa skulle genomgå. Det var inte bara dagen då jag i sista sekund fick inse att jag inte skulle kunna ställa upp som hårmodell för detta tillfälle som jag hade lovat. Det var inte bara dagen då jag gick hemifrån utan att veta att jag inte skulle komma tillbaka till min och Idas lägenhet på några veckor.

Det var nämligen också dagen då jag in i det sista förnekade att min bebis skulle komma tidigare än utsatt datum. Det var dagen då jag förklarade för en barnmorska att jag tyvärr inte kunde föda barn redan, jag skulle ju flytta till min nya lägenhet först i veckan därpå. Det var dagen då jag blev överrumplad och ckockad av hur smärta kan kännas. Det var dagen då jag på riktigt trodde att jag skulle dö av den smärtan. Det var dagen då jag blev obehagligt hög av lustgas. Det var dagen då jag insåg storheten i att svenska läkare kan sätta en epidural.

Det var dagen då jag blev förvånad över hur omysiga förlossningsrum är, jag menar hur svårt kan vara att sätta upp en tavla på väggen? Det var dagen då jag lärde mig att bebisens hjärtslag kan sjunka en aning i samband med en värk. Och det var dagen då jag lärde mig att det inte är farligt. Det var dagen då jag och Willems pappa mumsade på choklad och panpizza utan att kunna greppa att vi skulle bli föräldrar. Det var dagen då vi inte alls fotade sådär mycket som man ska göra under ett sånt tillfälle. Det var dagen då vi hade vår egna lilla fest inne på Danderyds förlossningsavdelning. Det var dagen då jag blev kär i gotländska eftersom min underbara barnmorska hade just den dialekten. Det var dagen då jag bajsade på mig inför tre personer utan att bry mig om det. Det var dagen då jag fick ringa till min mamma och berätta att hon skulle bli mormor om några timmar.

Det var dagen då jag satt på en förlossningspall för första gången. Det var också dagen då jag återigen kunde se mina fötter när jag stod upp. Det var dagen då jag åt världens godaste leverpastejsmörgås. Det var dagen då jag tog i mer än jag någonsin trodde att jag skulle klara av. Det var dagen då jag ville ge upp men inte gjorde det. Det var dagen då jag var en hjälte.

Lördagen den 19e november 2011 var en stor och viktig dag.

Det var inte bara den sista dagen av min graviditet. Det var nämligen också dagen då jag fick träffa Willem för första gången. Det var dagen då jag blev mamma.

 Tack Willem för att jag fick bli det. Din mamma. Du har gjort mig komplett och nu vet jag vad det är att älska på riktigt. Det finns inget jag inte skulle göra för dig och jag kan inte ens tänka på vad jag skulle göra utan dig. Det här året har varit det största i mitt liv och jag ser med spänning och förväntan fram emot resten av vårt liv tillsammans. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas att vara mamma. Tack Willem för att du har visat mig det.   

Du är min son. Du är Willem. Du är magi.

Jag älskar dig.

Grattis på födelsedagen och puss ifrån din mamma.