Klara, färdiga GÅ!
Kategori: Utveckling
I fredags gick Willem.
Elva månader och 20 dagar gammal tog han sina första och stapplande steg. Jag hade besök av Ida och Ivana som på ett mirakulöst sätt förevigade detta på film. Vår reaktion var eh... lite speciell och efteråt skrattade vi åt oss själva när vi kollade på filmen. Inte nog med att vi skrek i kör, applåderade hysteriskt och höjde våra blodtryck avsevärt. Vi fällde även ett par tårar för säkerhets skull. Det är lustigt att det kan kännas så mäktigt att han lär sig något som de allra flesta människor gör. Men uppenbarligen så är det en big deal eftersom det inte bara var jag, den stolta modern, som gick banans utan även Ivana och Ida.
Stort ögonblick, minst sagt.
Så nu har Willem plötsligt förvandlats till ett litet minifyllo som vinglar omkring och ramlar. Tillsammans med dregglet och hans låtsasspråk skulle han nu passa in på vilken parkbänk som helst om man säger så. Han har redan lärt sig att det här med att gå är något att fira så efter varje promenad applåderar han sig själv. Såklart.
Det är med hjärtat i halsgropen jag bevittnar hans träningspass. För han faller verkligen som en fura när han tappar balansen. Än så länge går jag efter honom och hittils har jag lyckats fånga honom i de flesta fallen. Men jag inser ju att det inte kommer att hålla i längden och att han antagligen har en ganska smärtsam inlärningsprocess framför sig.
Det här med skumgummidräkt och hjäm kanske är en bra idé ändå? Att ta en styrketår för att lugna mina nerver känns nämligen inte som en helt PK metod i det här sammanhanget...
