Inatt slog nämligen Willem nytt sömnrekord, på det bra sättet. Förutom ett par gnyn som jag vaknade till av så sov han från kl 23 till kl 03.50. Japp gott folk, ni läste rätt! Den här mamman fick sova typ 5 timmar i sträck vilket inte har hänt sen... ja jag minns helt enkelt inte när det var men antagligen innan jag blev gravid. 
Behöver jag tillägga att jag var löjligt tacksam för detta när jag vaknade?

Och under dagen har bebisen fortsatt att leverera och därmed samlat på sig feta pluspoäng. (hm, jag undrar inför vaddå?) Hursomhelst, i förmiddags när han skulle sova sin lilla lur hade vi en sån otroligt mysig stund innan. Han låg alldeles stilla och tittade rakt in i mina ögon och jag låg tyst och tittade tillbaka. Ibland så log han till, ett snett litet leende som om vi hade världens hemlis tillsammans. Han vill gärna hålla en hand någonstans i mitt ansikte när han ska sova, ibland är det i munnen eller på näsan men just idag var det på kinden. Jag vet inte om ni någon gång har varit med om att en sån liten människa tar på ert ansikte, men det är en alldeles egen upplevelse. Han liksom kände sig fram helt mjukt med sina små mjuka händer = MYS!
Fan vad jag älskar den där ungen!  



Willem läser sin egen typ av morgontidning. (och nej, trots att han är ett geni har han inte lärt sig att gå på pottan än. Han bara sitter på en så kallad "Bumbostol".)


Hej, jag heter Willem och jag är en kerub.