Väck inte den björn som sover.
Kategori: Tankar och Känslor
Det finns ett bergsäkert sätt för att väcka Willem på kvällen när han egentligen har somnat för natten. Glöm huligantutor och discomusik på hög volym. Fyrverkerier och blåsorkestrar är ingenting jämfört med detta tillvägagångssätt.
Precis när han har somnat så är jag alltid lite på helspänn eftersom det ju hör till vanligheterna att han vaknar igen. Men när han har sovit ett tag, ca 1 timme, börjar jag långsamt att slappna av. Man vet aldrig, det kan ju vara första gången som han sover hela natten igenom...Så går klockan och plötsligt har han sovit ännu lite längre och jag myser ner mig ordentligt i soffan.
Och det är då det händer. Att jag aldrig lär mig. Det är då jag tänker den där förbjudna meningen. Jinxarnas jinx.
"Men nu har han ju ändå sovit ganska länge, vad skönt."
Och som på en signal hörs det genast ljud inifrån sovrummet. Kanske en grymtning eller ett litet gnäll som ändå väcker ett hopp i mig om att han inte ska vakna på riktigt. Men för det mesta hör jag begynnelsen till ett gråt och då vet jag att det är kört. Då är det bara att gå in och vagga, sjunga och natta om.
Det slår liksom aldrig fel. Det är helt sjukt och väldigt frustrerande. Själva omnattningen i sig är väl inte det värsta för han somnar ju för det mesta om väldigt snabbt. (Även om det är tråkigt att aldrig få se ett helt TV-program eller både hinna laga OCH äta middagen utan avbrott.) Nej, det värsta är att jag inte kan låta bli att tänka de där orden. Hur svårt kan det vara? Är det möjligt att ha Tourettes endast i tankarna?
Och ja, jag förstår vad ni undrar nu. Och mitt svar på frågan är givetvis ja.
I samma stund som jag skrev klart stycket ovan vaknade Willem till vilket betyder att detta tydligen även gäller i skrift.
Jag tror att absurt är ordet ni söker.
