Willem och Jag

Jag har varit på äventyr! Och nu pratar jag inte om en tripp till en ny lekpark eller något annat barnrelaterat.

Nej, jag har varit i Dublin tillsammans med mina två bästa kompisar sön-tis.

 

Det var min och Idas födelelsedagspresent till Olivia så i söndags kidnappade vi henne och körde henne med ögonbindel till Skavsta. Där utanför tog vi av den och det var då hon fick veta vart vi skulle. Hon visste inte ens att vi skulle iväg och göra någonting så överraskningen var total!

 

Vi har ätit god mat och promenerat en massa. Skrattat så att vi har fått träningsvärk i magen. Dansat. Druckit öl, till och med till lunch. Fått lektioner i Irlands historia och om Hurling av människor på pubar. Sovit gott i ganska obekväma sängar. Och så har vi pratat, pratat och pratat. Utan att bli avbrutna och nästan ingenting om barn men  om väldigt mycket annat.

 

Det har varit helt grymt! Även om jag hade väldigt mycket ångest innan vi åkte över att lämna Willem och även om jag längtade efter honom en himla massa (då och då, faktiskt inte hela tiden). För oj vad jag behövde de där dagarna. Det har varit så nice att få vara Evelina, Ida och Olivia utan Willem eller pojkvänner. Det blev en otroligt lyckad resa och efter 2 nätter borta var det väldigt härligt att få komma hem till världens bästa unge!

 

 

 

Willem hade det också väldigt bra tillsammans med min mamma de här dagarna. De har bland annat varit på en Zooaffär och tittat på fiskar (succé) och varit på Öppna Förskolan. I morse när han vaknade bredvid mig i sängen så tittade han bara på mig och log lite som om jag inte alls har varit borta. Hade nog väntat mig en lite större reaktion än så, lilla skitungen.