Idag blir min älskling 6 månader. Det är galet för tiden har gått så overkligt snabbt.
Är det verkligen 6 månader sen som jag födde min son, den vackraste på jorden?
 
Han kom ut klockan 19.53 så vid den här tiden låg han på mig mage och jag försökte förstå vad som hade hänt.
Jag kan verkligen längta tillbaka till de där dagarna på BB, det var så otroligt mysigt. Vi bara låg i den där sängen och förundrades över hur han kunde vara så perfekt. "Visst är han ovanligt söt för att vara nyfödd?" frågade vi varandra med jämna mellanrum. Och så fort en barnmorska hade varit inne hos oss och sagt något om att han var fin så nickade vi mot varandra och sa "vi sa ju det, han är ovanligt söt."

Jag hade det väldigt tufft under de tre sista månaderna av graviditeten men från och med förlossningen så har allt gått så fint med Willem. Jag är så glad att det blev just han som kom och så tacksam för att allt har blivit så bra för oss trots allt som har varit.

Så mycket har hänt på de här månaderna och nu står han där på knä och gungar fram och tillbaka. Han har sina favoritsånger och ansiktsuttryck som är typiska för honom. Ingen kan gosa så mysigt som han och behöver jag säga att hans leende nästan får mitt hjärta att hoppa ur bröstet?

Att bli mamma till Willem är att få vara med om den mest fantastiska kärlekshistorien någonsin.

 
Willem med den obligatoriska nyckelknippan.


Såhär står Willem och gungar fram och tillbaka nuförtiden. Det är en väldigt gullig syn må jag säga.