Willem och Jag

I morse bajsade Willem på min nya, fina, vita ryamatta. 
Jag hade lagt honom utan blöja på plastfrotté och handuk som jag alltid gör på morgonen och det brukar ju alltid gå bra. Men den här gången kunde jag, efter att ha varit ute i köket i 1 min, plötsligt skåda en stor och gul pöl mitt på mattan. Mums.  

Då slog det mig att min bebis har ju börjat röra på sig. Jag kan alltså inte längre lita på att han ligger kvar där jag väljer att placera honom. Jag anar att detta är den första av ett gäng "aha-upplevelser" som jag har att vänta innan jag lär mig att ligga steget före en bebis på äventyr.

Men vad gjorde jag då åt fläcken? Jo, Vanish har ett supermedel som man sprutar på soffor och mattor för att ta bort fläckar. Det klarar allt så mattan är vit igen. Dock insåg jag en jobbig detalj när jag försökte få bort allt medel från mattan. Willem brukar ju allt som oftast ligga på den och han gillar ju att undersöka saker med munnen. Ajdå, tänk om jag råkar förgifta min bebis nu? Som tur är finns det en giftinformationscentral som man kan ringa till för att få svar på sina frågor och kvinnan jag pratade med lugnade mig och sa att det är ingen fara. Såna där medel är tydligen bara farliga om man får i sig en klunk typ. Puh, tur för mig!

I mitt gamla liv, innan Willem, hade jag nog kunnat lista ut det själv. Det hade krävts mycket mer för att jag skulle ta upp luren och ringa. (Visste jag ens att giftinformationscentralen fanns innan Willem?)
Men nuförtiden är jag tydligen en sån där orolig mamma som kan nojja för minsta lilla.
En mycket charmig egenskap, om jag får säga det själv.