Igår blev min bebis 7 månader gammal och han blir mer och mer ett barn.
Jag tror att de meningar som jag yttrar oftast numera är "det händer ju så mycket hela tiden" och "ja, det är helt sjukt vad tiden går fort." 
Men det är ju verkligen så! Tiden har sprungit iväg sen han kom, men samtidigt känns det väldigt längesen.

Varje dag sker nya saker i hans utveckling, vilket naturligtvis är roligt. Han är så nyfiken och det kombinerat med att han förflyttar sig gör att det gäller att vara med. Exempelvis känns det sådär när man plötsligt ser att han förnöjt ligger och slickar på vagnens hjul... Jag har tänkt på det här med att bebisar utvecklas så mycket under det första året. Det måste göra att det är rätt galet att vara en bebis. Tänk att hela tiden upptäcka nya saker och varje dag du vaknar så förändras din värld ännu mera. Inte konstigt att de kan vara lite ledsna ibland och att närhetsbehovet ökar emellanåt.

En annan mening som jag också sliter rätt hårt på är "jo det är bra med mig, men jag är väldigt trött." 
Jag har fram tills nu närt något slags hopp om att Willem ska sova bättre om jag provar att ge ersättning när jag går och lägger mig, när han kommer ur det där utvecklingssprånget, när han börjar få sig lite gröt, om jag ser till att verkligen aktivera honom innan läggdags, om jag försöker att korta ner sovstunderna på dagen, om jag försöker att förlänga sovstunderna på dagen etc etc etc...

Men nu har jag har kommit till någon slags acceptans och insett att Willem helt enkelt är en bebis som inte sover så bra på natten. Vi är ju aldrig uppe eller vakna speciellt länge men han vaknar ju ett gäng gånger och då är det bara att trösta och natta om som gäller. Han äter inte speciellt mycket på natten längre, men likförbannat sover han som bäst 3-4 timmar i stöten. Från att jag nattar honom till att jag går och lägger mig får jag en normal kväll natta om honom en gång i timmen. Sen sover han lite längre när jag ligger och sover bredvid honom. 

Jag har hört att det finns bebisar som sover natten igenom från typ start. Om det blir en nästa gång ska jag beställa en sån! (hehe)  

Häromdagen var vi och hängde hos Willems bästis Sixten och hans fina mammor Cissi och Ammi. Det var supermysigt som vanligt! Här kommer lite bilder på killarna, jag kan ju dock säga att det är väldigt svårt att lyckas fota när de sitter stilla samtidigt.





"Hörrö kompis, kan jag få smaka på den där eller?"


Sixten är 3.5 mån gammal men kan nästan sitta helt själv redan. Duktig bebis!


Något säger mig att vi kommer att få fullt upp med dessa nyfikna grabbar när de börjar röra på sig på allvar.



Sixten är lyckost som har två fina vovvar, Indo och Loui. Willem och Loui är lite extra kära i varandra. Här har Loui på eget bevåg satt sig i Willems knä. Ja, alla tre mammorna dog lite kan jag säga!