Willem och Jag

Den 1a juli var det exakt ett år sedan vi var på ultraljud och fick se Willem för första gången.

Jag minns att jag förundrades över hur jag kunde tycka att den där lilla saken som man såg på monitorn var det sötaste jag någonsin hade sett. Och att det var lite sjukt att titta på någon som låg inuti min kropp.

Men framförallt så växte längtan efter min lilla bebis ännu mera efteråt. 

 

Efter ultraljudet gick vi till Subway, åt en macka och tittade på vår lilla pojke. (Ja, vi tog reda på vilken sort han var.)  När jag kom tillbaka till jobbet så visade jag upp bilderna för alla som ville (och inte ville) se. Stolt? Mycket!

 

Så mycket som har hänt under det här året.

Mycket jobbigt och svårt men desto mera underbart och härligt sedan Willem kom.