Willem och Jag

 Innan jag fick barn tänkte jag ofta på hur jag skulle och inte skulle agera i olika situationer när bebisen väl kom. (Sen att jag tydligen inte hade koll på 99 % av vad som väntade är en annan historia.)

 

Det här med barnmaten är ett av många exempel på när jag hade klart för mig innan hur det skulle se ut. För mig var det en självklarhet att jag skulle laga Willems mat från scratch när det blev dags för honom att börja äta annat än bröstmjölk. Dels för att veta exakt vad han får i sig och så är det ju sååå mycket billigare. Ha! Det är också ett par moment extra i en redan fullspäckad vardag och dessutom har min lilla avkomma tydligt visat att han föredrar take away.

 

Men det tog en liten stund för mig att finna mig i att jag tydligen är en sån mamma som ger sitt barn färdig burkmat. Jag berättade därför gärna för andra runtomkring att jag planerade att börja laga maten själv så snart han började äta mer (eh?) för, javisst, det är ju sååå mycket billigare som sagt.

 

Men nu har jag resignerat och insett att det blir Hipp och Semper som föder upp mitt barn. (Tillsammans med lite plockmat som han glatt pillar i sig.) Konstigt nog verkar det bara vara jag som såg prestigen i att jag skulle stå där vid spisen och röra i mina storkok. För än har ingen höjt på ögonbrynen när jag inleder Willems matstund med det klickande ljudet ifrån burkens lock. Såvitt jag vet har det inte heller kommit in några anmälningar till Soc gällande att jag inte ger mitt barn ordentlig och hemlagad mat.

 

Ja, vi kan alltså än en gång konstatera att alla sätt är bra utom de dåliga.

 

Ofta när jag går där på Ica och sätter ihop Willems meny (som för det mesta består av pasta med broccoli till lunch och pasta med broccoli till middag) tänker jag på hur det ska bli när han blir äldre. Exempelvis har jag högtidligt lovat mig själv att jag aldrig kommer att använda teven som barnvakt. Jag har även bestämt att jag alltid ska ha järnkoll på vart Willem befinner sig kvällstid när han som tonårsligist hänger med sina tonårsligistiga polare.

 

Om det finns en risk för att även dessa löften kommer att brytas? Absolut inte! Jag menar, det handlar ju om heeelt andra saker... Men om vi ska vara helt ärliga med varandra så kan det nog vara så att det här mönstret kommer att upprepa sig ett gäng gånger under den här resans gång.

 

Det är väl kanske så att det här med principer hör föräldraskapet till. Dels tror jag att det är genom att sätta upp dessa regler inför oss själva som vi förbereder oss på det okända som komma skall. Oavsett om vi sedan bryter dem eller inte. Dessutom så är det ju viktigt att vi funderar lite kring hur vi vill vara som föräldrar innan vi hamnar mitt i allt vad det innebär. Kring vissa saker hinner vi säkert ändra oss både en och två gånger i och med att vi märker vad som egentligen funkar och inte. Andra saker blir kanske som vi hade tänkt oss från början. Oavsett så blir det för det mesta bra i slutändan. Även om vi lite längre fram serverar ungarna mamma Scan då och då, trots att vi aldrig skulle göra det...

 

Hur ska det gå nu när Willem ska börja äta mat som är till för bebisar från 8 mån?

Detta är ju trots allt typ den enda sort han äter i dagsläget.