Willem och Jag

Är en av sångerna som jag har sjungit till förbannelse de senaste veckorna.

 

Nu när jag analyserar mitt sångval inser jag att det är allt annat än en tillfällighet. I förra helgen förvandlades nämligen Willem ifrån sitt vanliga glada jag till en liten apunge. Visserligen verkar apungar vara rätt nöjda med livet men det var inte han. Han accepterade inte att vara någon annanstans än i min famn och ville inte sova om det inte skedde ovanpå mig. Mat gick fetbort och lek likaså.

 

Utan att jag förstod hur var plötsligt alla rutiner som vi har haft de senaste månaderna puts veck. Vi färdades tillbaka till spädbarnstiden och jag fick uträtta mina toalettbehov med honom i knäet. Ett par kvällar kunde jag inte ens laga middag eftersom han som sagt sov ovanpå mig. Herregud vilken pärs det har varit. Men det värsta var att han var så sjukt ledsen på kvällen och natten. Han vaknade med jämna mellanrum och var fullkomligt hysterisk. I vanliga fall är ju Willem en väldigt glad bebis och det har inte hänt många gånger att han är otröstlig.

 

Så mitt mammahjärta gick i tusen bitar många gånger under de där dagarna.

 

Jag visste ju att det var tänderna som spökade i början av den här perioden, men sen verkade det som det var något annat. Först tänkte jag att det var dags för nästa utvecklingssprång eller att han hade kommit in i den berömda 9månaderskrisen. Men tillslut, efter att min mamma hade påpekat det, tänkte jag att det kanske var öronen. Det verkade ju som att han hade ont när han grät sådär hemskt och öronont är som allra värst på natten när man ligger ner. Men jag gick till vårdcentralen och doktorn kunde inte hitta något fysiskt fel på honom.

 

För ett par dagar sedan blev han sitt vanliga jag igen. Tack o lov!

 

Jag antar att det hade med utvecklingen att göra, det händer så mycket hela tiden så det vore konstigt om han inte reagerade. Sen har jag förstått att bebisar ofta drabbas av separationsångest runt 9 månader och det är ju en hemsk känsla! Jag skulle gissa att det är en anledning till att Willem har varit så klängig. Han blir fortfarande  ledsen ibland om jag går ut ur rummet och blir han inte det följer han efter. Men nu vill han i alla fall sova i sin säng igen tills han vaknar på natten och får komma över till mig. Och jag får återigen ett par timmar för mig själv innan jag går och lägger mig.  

 

Men det har även hänt en hel del roligt sen sist, Willem har lärt sig nya tricks. Bland annat så har han börjat gå med sin gåvagn vilket självklart är en hit. Sen har han börjat busa mer och mer. Han gillar ju att välta torn som jag bygger med klossar. Nu har han fattat att jag kittlar honom om han gör det så han tar lååångsamt en kloss samtidigt som han skrattar högt. Typ rätt gulligt om man säger så. En annan gullig grej är när han äter exempelvis banan som kan bli ganska slemmigt och halt. Då känner han efter om biten går att hålla i eller om den kommer att glida iväg. I så fall suger han helt enkelt upp den ifrån bordet utan att använda händerna.

Ja, han är ett geni min son.