Willem och Jag

Lilla människan som lever runt här hemma.

Han rör sig fram och tillbaka mellan sina lekstationer; dvd-hyllan, soffbordet, under matstolen, högen med leksaker och byrån. Konstant pratandes och ständigt på upptäcksfärd.

Ibland en liten paus för att slänga iväg ett leende eller för en avstickare till förbjuden mark, så som golvlampan eller sladdarna vid teven.

 

Det kniper till sådär plötsligt i mammahjärtat och jag tänker "vilken tur att just du kom till just mig."

 

Tröttheten efter en kackig natt spelar där och då mindre roll. Likaså det faktum att jag varken har hunnit äta frukost eller duscha än.

 

För högsta vinsten var det jag som vann.