Willem och Jag

Nu har det hänt.

Willem har varit på semester hos mammi/mormor utan mig i ett helt dygn.

Och det gick jättebra!

 

Att det skulle gå fint för min mamma och Willem var jag helt säker på. De har ju träffat varandra flera gånger i veckan sedan han föddes och hon är ju den som han har knutit an till, utöver mig förstås. Därför känns det okej för mig att lämna honom ensam med henne. Han är supertrygg och hon vet exakt vad han vill, behöver, tycker om och inte tycker om. Vi har ju hängt rätt mycket ute hos henne den senaste tiden så nu känner han igen sig och trivs där också vilket självklart var en förutsättning.

 

För mig var det dock sjukt jobbigt när det väl var dags att åka in till stan utan honom. (vi kom dit i förrgår för att han skulle få boa in sig ordentligt.) Jag visst inte att man kan kunde drabbas av så stark separationsångest... Så jag ändrade mig och sa att de helt enkelt fick åka med hem till mig så att jag kunde sova med honom i alla fall. Men så kom vi på att bilstolen var i min lägenhet så då gick det ju inte att göra så. Vilket faktiskt var rätt bra för jag har längtat efter den där eftermiddagen och kvällen ganska länge.

 

Det är ju så att en konsekvens av att jag bor ensam med Willem är att jag gör allt som har med honom att göra på egen hand hela tiden. Det är ingen som kommer hem från jobbet och löser av mig. Jag har tagit varenda natt ensam, tröstat, bytt bajsblöjor, gått igenom tandsprickningar, utvecklingsfaser, matintroduktion, vaccinationer, magont etc etc etc. (och ännu mera roligt såklart men ni fattar grejen.) Det är inte många minuter som jag inte har haft fullt fokus på honom sedan han föddes. Så nu kände jag att det var dags för en ordentlig paus.

 

Vad gjorde jag då under mina 24 barnfria timmar? Jo, igår jag fick lite kvalitetstid med fina vännen Linn! Det blev shopping inför nästa helgs bröllop (som var den egentliga anledningen till att Willem var hos min mamma), middag på stan (jag hade typ glömt bort hur man hanterar en meny) och lite för mycket vin (jag hade definitivt glömt bort hur man hanterar alkohol). Vi hade kort sagt en urhärlig eftermiddag och kväll! Tyvärr vaknade jag kl 07.00 i morse och kunde inte somna om vilket ju är för ironiskt för att vara sant. Här har jag längtat hur länge som helst efter att få sova ostört en natt och när jag dessutom har chansen att sova typ hur länge jag vill på morgonen går det inte. Men det var rätt schysst att ligga och slökolla lite på TV och läsa en tidning ifred också.

 

Så det här dygnet vägde faktiskt upp den där hemska stunden då jag åkte ifrån honom! (Willem uttryckte inte att han tyckte att det var jobbigt att jag åkte, bäst att poängtera det:-))

 

Men idag när det var dags att åka och hämta Willem kände jag mig som ett barn  på julaftons morgon. När jag kom fram kramade jag honom liiite för hårt och sedan sedan höll jag handen på honom hela bilresan hem.

Nu är ordningen återställd och han ligger i sin säng och sover. Precis som det ska vara.

 

Min mamma skickade bilder till mig med jämna mellanrum så att jag skulle få se hur bra de hade det tillsammans.