Willem och Jag

Igår var vi på BVC eftersom det var dags för 8-månaders kontrollen. Eller, egentligen var det dags redan i förra veckan men jag och mitt förvirrade mammahuvud hade tydligen blandat ihop dagarna då så därför fick vi en ny tid.

 

Hursomhelst så fick vår BVC-sköterska kryssa i JA-rutan som svar på alla frågor om hans utveckling och vi kan därmed konstatera att han även denna gång gick igenom besiktningen!

Han väger numera 8180 g och är 70 cm lång. Med andra ord följer han sin egna kurva fint och ligger fortfarande en kurva under medel på både vikt och längd. (inte konstigt med tanke på att jag inte är känd för att vara världens längsta person direkt.)

 

Däremot så skelar den lilla guldklimpen en smula och eftersom hans far också gör det fick vi en tid till ögonläkaren för att hålla koll (hehe) på det hela. Tiden är inte förrens i november så det ska bli intressant att se om jag lyckas hålla reda på rätt dag då.

 

När vi satt i väntrummet så var det två föräldrapar där med sina nykläckta mirakel. Såna där småttingar gör mig alltid så himla sentimental och jag kan inte låta bli att tänka på hur fort det har gått sedan Willem var sådär liten.

 

Jag börjar verkligen förstå vart alla uppmaningar om att njuta kommer ifrån.